När Cindee var 3 år så flyttade vi ut till ett gammalt hus med ladugård och magasin Roma.
I början på 1900-talet föddes 7 syskon där och de bodde kvar allihop till sin död. De var djupt religiösa. När det sista syskonet dog så testamenterade hon allt till sin trädgårdsmästare/alltiallo. Han bodde då i ett gammalt, oisolerat hus inne i skogen med sin Margit. Men lyckan i det stora huset de ärvt blev inte långvarigt. Margits man, jag har glömt vad han heter, hängde sig på vinden i magasinet. Den här historien fick jag reda på av Margits bror, Lasse som sålde huset till oss när Margit dog.
Ibland när vi satt och åt i köket kunde Cindee bli helt panikslagen och stirrade bort mot diskbänken. Det gick nästan inte att få kontakt med henne. Jag fick skymma hennes sikt och fråga: -vad är det? Då svarade hon bara -Falit, falit! Hon hade ett begränsat ordförråd och det här var säkert ett av hennes första 20 ord och hon menade att det var farligt..
Det här hände ca 2 ggr per månad under 1 år tid. Vad det var hon såg vet vi ju inte och jag har inte haft lust att fråga henne om det. Hennes pappa bor kvar i huset och hon hälsar på och sover över ibland så jag vill inte påminna henne om det. Då tyckte man bara det var konstigt alltihop men det skulle komma mera........

På kortet här så sitter hon nedanför diskbänken som hon ibland var så väldigt rädd för!