Stomioperation
.....Idag är den stora dagen. Jag minns den med fasa, att överlämna sin lilla baby i händerna på någon annan! Men operationen var ett måste, så klart. Det tog 4 timmar från sövning till uppvaket. Gösta Löhr som opererade henne sa att det fanns 2 urinledare till vardera njure och den ena på höger sida var de tvungna att ta bort och även en del av njuren som hade blivit förstörd av att urinen har backat upp.... Backventilen i urinblåsan som ska se till att urinen inte backar upp till njuren igen, fungerar inte. Nu satt där en stomi som hon ska ha i ca 1 år. När hon kom till uppvaket var hon ganska blek om nosen för hon hade inte fått något blod under operationen. Hon syntes nästan inte bland alla slangar och maskiner. Ett dränerings-rör som ska sitta ett par dagar, en kateter till urinblåsan, kanyl i både hand och fot, en kanyl i huvudet som hon fick blodplasma i och en klämma i fingret som mätte syrehalten i blodet. Hon var också kopplad till en maskin som övervakade puls och hjärt-slag. Hon hade feber 39,2 och hon fick även morfin mot smärtan. Dagarna efter gick det lite upp och ner med feber och blodvärden men hon blev stadigt bättre och blev av med slangarna en efter en. 1 vecka efter operationen fick vi åka hem. Då var alla värden bra och vi var glada att få komma hem till Gotland igen.
#1 - Anonym

........så himla "kul" att du skriver om detta!!! Har ju lite kom-ihåg från den tiden men sååååååååå mycket jag inte vet!! & dina känslor........mm........fattar inte att du orkade.......du e stark du Carina!!!! En imponerande qvinna e du!!!!
Kramar VästerviksPia

Svar: Tack vad snällt sagt! Man orkar det man måste, det tror jag nästan alla gör :-)
dandywalkerskattor.blogg.se